montsetmerveilles

Jag hade tänkt sitta uppe och kolla på galan men sen när det väl var dags så kände jag inte riktigt för det, var alldeles för trött. Men röda mattan han jag kolla in innan jag gav upp...

Och jag må då säga det, det är något visst med Norrköping. Kanske var det vårkänslorna som spelade mig ett spratt men det är dra-mig-baklänges-i-gruset något speciellt med ens hemstad. Lite ironiskt att något som för bara några år sedan mestadels ingav drömmar om att flytta och lämna nu känns så himla fint, fint och hemtrevligt. Jag känner igen varenda hus, jag vet vart allt ligget och ingen tycker att jag pratar konstigt. Och istället för att ge mig kväljningar får jag en liten nostalgiskt pirrande känsla i magen, jag tänker på hur fint det är när man går hem från Hugo i juni klockan fyra på morgonen, hur många (högljuda) timmar som spenderats på Kuriosa under gymnasiet eller hur fint det är att strosa i industrilandskapet. Jag får väl ge Norrköping det åtminstone, en ganska så bra stad att växa upp i, lämna och sedan komma på besök. För hur underbart det än är i Paris eller Göteborg så kan de aldrig slå Norrköping på den punkten.