montsetmerveilles

Ja men det känns lite som det. Kanske är det jag som är gammal och kommer ihåg tiden utan mobiltelefon,

billigare internet efter kl 18 och om du missade något på tv, well though luck kiddo. Å ena sidan tycker jag ju det är stört häftigt och fullt "naturligt"- vi har ju vetat om det ett tag och jag har förbövelen utbildat mig inom ramen för ämnet.  Men å andra sidan får jag ont i huvudet för att det är så stort och ogripbart  lite som när jag måste tänka på jordens uppkomst eller rymden.

 

Fast det är väl det vi gör, vi utvecklas och kommer på nya metoder och prylar som underlättar och för oss framåt. Förr var det kanske demokratisering av böcker eller industrialisering  För oss idag är det här vår revolution. I ärlighetens namn är det ju mest coolt, att det finns och funkar så himla bra. Vi kan ju när vi vill, vi människor. 

Det jag menade egentligen var, kolla videon

 

 

 

 

Och jag må då säga det, det är något visst med Norrköping. Kanske var det vårkänslorna som spelade mig ett spratt men det är dra-mig-baklänges-i-gruset något speciellt med ens hemstad. Lite ironiskt att något som för bara några år sedan mestadels ingav drömmar om att flytta och lämna nu känns så himla fint, fint och hemtrevligt. Jag känner igen varenda hus, jag vet vart allt ligget och ingen tycker att jag pratar konstigt. Och istället för att ge mig kväljningar får jag en liten nostalgiskt pirrande känsla i magen, jag tänker på hur fint det är när man går hem från Hugo i juni klockan fyra på morgonen, hur många (högljuda) timmar som spenderats på Kuriosa under gymnasiet eller hur fint det är att strosa i industrilandskapet. Jag får väl ge Norrköping det åtminstone, en ganska så bra stad att växa upp i, lämna och sedan komma på besök. För hur underbart det än är i Paris eller Göteborg så kan de aldrig slå Norrköping på den punkten.

Ibland förstår jag inte mig själv, alls.

Jag bestämde mig efter lite tankeverksamhet att ta bort en vän på Facebook. Då jag skrider till handling, knappar in vännens namn i sökrutan, klickar mig fram till personens vägg och ser att vännen hunnit före.  Jag har blivit borttagen, vi är inte längre vänner. Känslorna som då sköljde över "men det var ju jag som skulle ta bort". På riktigt, jag söker på vännen namn igen, jag måste ju ha kommit fel. Det var ju jag som skulle ta bort, det här kan ju bara inte stämma.  Helt ologiskt och jätte onödigt, jag skulle ju ändå ta bort personen, vi känner inte varandra och det är inte alls konstigt att jag blivit borttagen själv.

Är lite sugen på att färga håret rött
men inte så där lysande onaturlgit rött
utan en mer urtvättad naturlig röd
lite morot, lite koppar, rött helt enkelt
Men det blir nog inget med det, måste underhållas
och det kan jag inte om jag är i Paris, tror jag.

Jag har beslutssvårigheter & hårångest.
Ni hör ju, svåra och högst avgörande problem.
Jag ska ju hem en sväng nu i veckan så då tänkte jag passa på
att besöka min duktiga frisör i backen.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra...





Underbaraclara Frida Farhman


Mitt hår är slitet i topparna och alldeles för lång,
så det ska nog kapas med ungefär 10 cm.
Men jag är lite sugen på att göra något nytt, runt ansiktet.
Jag funderar på en mjuk och lång snelugg, eller
en riktigt lugg, rak och tjock.
Men jag är tveksam, passar jag verkligen i rak lugg? Tveksamt!
Inte hela världen om det blir piss fult, det växer ju ut, men ändå.

Tankar?  Åsikter?  Råd?

I klädväg är jag helt okej redo för säsongsförändringen som förhoppningsvis inte
dröjer allt för länge. I skoväg är det desto sämre. Borde köpa både sneakers &
sandaler. Gäller att vara tidigt ute :) Men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag vill ha.
Eller jo, sandalerna ska vara lite bohem feeling men sneakers vet jag inte
Keds? Converse? Färg? Skin? Tyg?
Hittade några favoriter hos LaRedoute




Jag vet, lite mysko men jag tycker de är så fula att de blir fina


Nackdel? Klacken, ser konsitgt ut & är det skönt?


Kanske inte den korall färgen men typ bruna. Fast de är väldigt lika dem jag redan har...



Kan man ha Keds i Satin?


Okej, här är det inget frågetecken. These are mine!

Eller, vad tror ni?

Nu mina vänner, har det blivit ännu värre.
För de som inte märkt det, så är jag en rastlös själ.
"Vad ska vi göra sen"
Sa jag hela tiden som liten, nu säger jag det inte lika ofta
nu tänker jag det istället

Och nu, nu vet jag inte vad vi ska göra sen.
Vilket gör mig lite irriterad och stressad.
men mest bekymrad.

Jag vill resa.

Jag vill resa mycket och långt.

Jag vill bada, äta solmogna(!) grönsaker och frukt.

Bada, bli brun(are) och få solblekt hår.

Eller åka till en stad.

Shoppa och gå på museeum.

Fika, Bruncha och äta middag på restaurang.

Awsome hade det varit.

Man kanske skulle vara lite modig och bara resa ett tag, jobba och resa. Så svårt kan det ju inte vara. Eller så jobbar man, sparar och reser sen. Eller så är man vuxen och ansvarsfull och drömmer om resor långt borta medan man lär sig allt man behöver veta och lite till. Eller så gör man det nu för att man aldrig vet vad livet bär med sig. Eller inte, förvirrad är bara förnamnet.