Maj 10, 2011



Tack snälla söta ni för alla gratulationer och kommentarer!
Det känns så surealistiskt på något sätt samtisigt som jag tycker det är det naturligaste i världen.
Jag har ju drömt om det här så länge jag har gått i skolan i princip.
Kanske mest att det känns så stort och nervöst så galet mycket som måste fixas, planeras och spikas.
Men det ordnar sig säkert.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0