Sept. 22, 2010
Det Bästa: Kvällen hemma hos Hannes & Frida, mucho trevligt.
Det Sämsta: Dö-tiden mellan sakerna på festivalen & första natten då Carlos snarkade som en gris och jag inte kunde somna.
Det Roligaste: Kick-Ass, en film vi såg hos Hannes & Frida
Det finaste: Det fina porslinet och plåt burkarna på Loppisen, Nästan tur att man inte bor där. Då hade pengarna levt farligt.
Det Konstigaste: Det finns mycket att välja mellan, det var ju trots allt en festival med andlig musik(!) men det får bli en snubbe, bror till den norska prästen, som höll en 20 minuter monolog med lite pauser där han trummade. Tror budskapet var kärlek med det är ännu oklart.
Mest Andliga: Den norska prästen som "höll" i evenemanget, vilken flum-boll. En präst med ringar, no man to trust.
Mest Oväntade: Att jag från ingenstans fick uppgiften att leka journalist, först intervjuade jag en tibetansk munk och sedan höll jag i en disskusion mellan munken & prästen. Lite små oväntat och jag fasar för resultatet som skall resultera i en lite dokumentations film om festivalen.
Det Godaste: Lätt! Chokladkakan med fudge-grej från Deli del Luca. Bästa: D
Summan av kardemumman: Oslo var september-vackert men festivalen var alldeles för mycket, Peace, love and understanding för cynikern(eller kanske realisten) i mig så jag blev lite mätt. Eller vem blir inte det när vuxna karlar upprepar att de "I feel the love in my heart, thank you for sharing" och bugar, en miljon gånger. Inte helt okej. Men annars var det bra, en bra erfarenhet. Och kanske att jag fått ett gäng buddistiska tibetanska munkar som vänner, bara en sån sak!
